100818 - Det var ett tag sedan.
Okej, jag erkänner, det var ett tag sedan jag skrev här. En bekant påpekade det för mig igår, eller om det var i förrgår. Saken hör till att jag har inte haft så mycket att skriva om. Inga känslor som vill ner, inget nytt som hänt. Fast egentligen är det massor.
Jag har flyttat till Trosa nu. Fick sommarjobb här och nu letar jag runt efter andra jobb. Det roligaste med allt är att min kära mor sa att jag skulle komma tillbaka, men jag tror att hon har insett att jag faktiskt trivs här. Och med hennes egna ord "Allt jag vill är att du ska må bra och jag har insett att du gör det där. Även hur jobbigt det känns att min lilla stumpa är så långt bort". Egna ord, kanske inte, men något snarlikt i alla fall.
Hur ligger det till då? Jo jag jobbar lite då och då på konsum här i Trosa. Bor tillsammans med Nina och Emmi och trivs väldigt bra. Enda nackdelen jag kan se med denna by är att det är sjukt dött på vintern. Fast det gör inte så mycket, har mina vänner relativt nära. Och vem vet, kanske får ett jobb någon annanstans och då måste jag mer eller mindre flytta.
Katten har jag inte med mig, saknar henne enormt mycket dock. Det är sjukt vilken kontakt ett djur och en människa kan ha. Katter sägs ju vara väldigt självständiga och egoistiska, självständiga kan jag hålla med om, egoister, det beror lite på vad det är för katt och vilken personlighet de har. Min snutta är den sötaste, mest korkade och charmigaste lilla katt jag haft hittills. Hon springer överallt där man är, sover brevid en, hoppar upp till en och slickar en på kinden när man är ledsen och ligger och gosar. Hon är underbar, känns nästan dumt och säga, men hon är en del av mig. Hon var den första katten som sprang fram till mig när jag skulle hämta henne och jag såg direkt att det var Ängla, min katt. Nej, jag älskar nog den där katten mer än jag älskar mitt eget liv.
Ska i alla fall åka hem till Vetlanda igen den 2a September och packa ner en massa saker som jag borde ha här uppe. Det känns lite konstigt att faktiskt ha flyttat ifrån min mor, men någon gång var det dags och ta det steget. Och först nu kände jag mig redo. Det kommer bli bra och det har inte alls varit så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Kommer bra överens med de flesta på jobbet, jag är ju så charmig ;) Kunderna gillar mig, tror jag har en man/kille som flirtar med en varje gång man jobbar. Och sådant är aldrig fel oavsett hur gamla de är!
Har hunnit träffa lite vänner under dessa nästan två månader som jag bott här. Folk man inte träffat på 5 år, 8 år, ett halv år, ja, det har varit lika kul och träffa de alla.
Detta måste nog vara det mest tråkiga inlägg jag någonsin skrivit, men det är ett snabbt sätt att uppdatera folk på vad jag egentligen har hållt hus. Framför allt familj och vänner som bor nere i Småland.
Btw, om det är någon i Stockholmsområdet som har en soffa till salu, hojta till!
over and out.