inamorato

Just nu är jag åter inne i en period där jag inte orkar någonting.
Har hört av mig till psyk och läkare igen för min diagnos börjar fucka upp mitt liv totalt igen. Det sjuka är att jag vet om det och tillåter det.

Mitt hjärta gör fruktansvärt ont just nu. Jag vet varken ut eller in. Någon frös mitt hjärta till is och kastade det i backen så det gick i tusen bitar. Jag har blivit sårad och ljugen för. Av en person som betyder enormt mycket för mig. Kan inte påstå att jag är oskyldig heller, men jag fick åtminstone reda på sanningen. Förutom att det nu är jag som får ta skiten och personen ifråga tar inte något ansvar för sin lögn.

Jag vet inte vad jag ska tänka. Vad jag ska tycka. Allt jag känner är en enorm smärta, en smärta som jag inte kan förklara. Jag gråter så fort jag är ensam, och jag kan inte sluta alls.

Jag vill så gärna må bra. Det är det enda jag vill. Att få må bra. Att ha någon jag vågar lita på. Någon som är mig trogen.

Oavsett hur sviken man blir så finns känslorna kvar. Och jag skulle inte tveka en sekund att gå tillbaka. Älskar man en person så mycket som jag gör, så finns det inget som man inte kan arbeta igenom. Det finns lösningar på allt. Men hjärtat säger en sak och mitt huvud en annan. Jag vill bara att det ska ordna sig nu. Jag vill ha tisdag...

Skulle jag säga att jag inte orkar mer skulle jag ljuga. För det är någonting innuti mig som säger att jag ska fortsätta kämpa även om jag inte vill. Oavsett hur många gånger jag försökt ta livet av mig för flera år sedan var det något som stoppade mig. Oavsett vad som hänt mig så har jag alltid kämpat vidare. ALLTID. Jag har stått på mig och klarat mig själv. Jag har kämpat och varit envis oavsett hur dåligt jag verkligen mått.

Jag älskar dig så otroligt mycket. Önskar du kunde släppa din ilska för mig och inse att du också gjort fel. Inse att jag är besviken och ledsen på dig med.